“Visste själv att något var fel.”

Jag är en glad och sprallig tjej och har alltid haft "många bollar i luften", tagit dagen som den kommer och bara haft det bra i livet, men tillslut så hände det något speciellt i mitt liv! jag blev en helt annan person under en lång tid. Nu i efterhand så förstår jag varför jag mådde si och så i en viss situation och varför jag bettedde mej så! jag fick en livslång sjukdom! nämligen Addison sjukdom!
Jag fick diagnosen december -07.

Min storebror Jimmy (född 1979) har Addison. Han fick Addison när han va 17 år. Det är bara jag och Jimmy i släkten som har Addison. Min farmor har problem med ämnesomsättningen & min morfar hade problem med sköldskörtlen så det blev väl en blandning av mammas & pappas gener.
Jag är väldigt nyfiken på hur det kunde bli, så att bara vi två har fått denna sjukdomen i släkten. Vad det kan beror på? det finns många frågor och funderingar om den här sjukdomen, vad exakt den kommer i från i släkten och hur framtiden kommer att se ut? jag trodde aldrig att jag skulle få Addison, utan kanske mitt barnbarn.

När jag fick Diagnosen Addison så hade jag sedan ca 2 år tillbaka mått dåligt, haft migrän och kräks. Jag tog kontakt med läkare och lämnade prover ett par gånger, men läkaren kunde bara se att jag hade migrän. Jag fick migrän tabletter. Dom hjälpte till viss del, men ändå inte fullt ut! Det var ju bara migrän jag hade.

Sommaren 2007 var då när det hela började som värst:
Jag kräktes, hade ont i magen, gick ner i vikt. När jag blev inlagd på Halmstads sjukhus vägde jag ca 40 kg. Jag var smal i ansiktet, min hud var väldigt solbränd, jag var väldigt trött, det svartnade för mina ögon ett par gånger och jag saltade otroligt mycket på maten. (kan även i dag salta men inte så mycket som förr.) På Hösten 07 jobbade jag väldigt mycket, men var även en hel del hemma från jobbet pga att jag mådde inte bra. Jag orkade inte helt enkelt. Mitt humör ändrades också. Jag förstod själv inte vad det var med mej. Jag tänkte inte så mycket på det, utan det är väl normalt beteende. Tillslut orkade jag inte stå på benen. Undvek att vara inne i city, för jag orkade inte med allt folk! Jag kunde inte stå på bussen/tunnelbanan för mina ben vek sig. Jag undvek att träffa kompisar och gå ut och äta/fika/dansa med dom. Jag låg hemma och sov på kvällarna och helgerna.

December 2007 åkte jag ner till Falkenberg för att fira jul med familjen.
När jag kliver av tåget i Falkenberg svartnar det för mina ögon och mina ben viker sig. Jag var helt slut!
Julafton var lugn, men jag hade sån huvudvärk på kvällen så jag gick och la mej tidigt.
Juldagen var jag hos mina vänner och hade en trevlig kväll, men var helt slut när jag kom därifrån.
På Annandag jul var jag och mamma och shoppade, då svartnade det för mej mitt inne på H&M. Det var då som mamma började undra vad det var med mej. Vi åkte till akuten på Halmstads sjukhus. Sedan skickade dom mej vidare till Falkenbergs vårdcentral. Där tog jag prover. (Proverna fick jag svar dagen efter. Dom kunde inte då se riktigt vad det var med mej, men ämnesomsättningsproverna var inte bra. Läkaren hänvisade mej då till vårdcentralen i Hässelby/sthlm där jag tillhör. Men jag hade ju ingen ork att ta mej till stockholm, åka 50 mil när man inte mår bra! Senare på kvällen hade jag huvudvärk och kräktes, jag hade gyllenbrun hud och var solbränd. (inte normalt, när man kräks)
Mamma ringde då till läkaren i Falkenberg och bad om att få en remiss till Halmstads sjukhus. Mamma hade sina misstankar att jag också hade Addison. Eftersom hon såg Jimmy i mej när jag kräktes & hur jag betedde mej.
jag åker dagen efter till Halmstads sjukhus & fick ligga inne i 5 dagar. Läkaren tog säkert 25 prover på mej, stick i armväcket/handen. Mamma var vid min sida hela tiden. Jag grät & trodde jag skulle dö när läkare stack mej så mycket. Förstod inte vad det var med mej.
Nyårsafton 2007 fick jag Diagnosen Addison. Det var en lättnad att läkarna tillslut kunde få fram svaret.
Sen hade läkaren från Falkenberg fått mina prover och ringde mej och bad om ursäkt för att han inte hade skickat mej direkt till Halmstads sjukhus.
Här i Stockholm tillhör jag S:t Görans sjukhus!

Jag var sjukskriven i 2 mån. Jag började jobba på halvtid, sen gick jag upp till heltid, men det blev för mycket, så jag gick ner till 75% och jobbade så fram till sommaren 2008. Under hela våren gick jag upp i vikt. Tyckte jag såg ut som "runda tanten" tillslut i mitt ansikte, kände inte igen mej själv när jag tittade på kort som togs på mej. Medicinen skulle börjas ställas in. Jag äter Hydrokortisonoch efter halva vårterminen började jag ta Florinef.

Min migrän/huvudvärk släpptes HELT efter jag började ta Florinef.

Under höstterminen jobbade jag och pluggade. Mycket annat hände i mitt liv, som påverkades. Jag mådde inte så bra! Jobbade, pluggade och sov! Våren 2009 var jag också inne i en period då jag bara jobbade och sov! Jag orkade inte göra nåt! Mycket hände i mitt liv under vintern/början av våren.

Tog prover & fick svar att jag skulle börja ta Levaxin för ämnesomsättningen. Började ta det i Mars månad -09. Efter ett tag när medicinen började verka så kändes det som att jag fick ett nytt liv! Tar 25 microgram varje morgon.

I dag mår jag bra och är glad, orkar vara uppe längre på kvällarna, orkar göra saker. Tänk vad 25 microgram kan göra mycket! jag kan vara trött & så nu ändå, men inte som jag var tidigare!

Spännande och se hur mitt liv ser ut om ett halvt år.

Läs mer!