“Visste själv att något var fel.”

“I januari 1995 började jag märka att något inte
stämde fysiskt.
Detta accelererade över månaderna som följde.
Jag fick pigmentförändringar i ansiktet, var trött
och infektionskänslig, fick lätt kramp i ben och
andra muskler i kroppen både vid promenader
och om så jag bara stod och diskade hemma.

I maj 1995 tog jag läkarkontakt första gången.
Visste själv att något var fel, men ingen satte fingret
på vad det var (trots att min fars enäggstvilling har addison och vi påtalade att vi var oroliga för att det kunde vara det).

Till slut (sept 1995) var jag så dålig att jag sov 95% av dygnet, orkade knappt ta en dusch, var väldigt saltsugen och törstig etc.
Vi tog då (mina föräldrar) kontakt med ett annat sjukhus där vi fick hjälp med elstaus etc och kunde äntligen läggas in för behandling.”

Sjuk i ca: 1 år.

“Dom sa att jag hade panikångest.”

“Jag blev allt tröttare. Fick konstiga symtom i form av trötthet, svimmningskänsla, yrsel, illamående, nedsatt aptit mm.

Jag gick till doktorn och de gav mig levaxin
för mina sköldkörtelvärden var dåliga. Jag tyckte att det blev lite bättre, men det var kortvarigt.
Sen blev jag allt tröttare, smalare och brunare.
Men jag kopplade inte ihop symtomen. Jag gick till
olika läkare, bland annat på akuten, men ingen
kunde hitta vad som var fel.
En sa att jag hade panikångest, vilket jag troligen hade eftersom jag inte förstod vad som var fel.

Efter ca 10 månader av tilltagande trötthet trodde
sig mamma veta vad som var fel på mig. Då hade
jag slutat på mitt jobb och sov ca 20 timmar per dygn.

Vi åkte till akuten och hon namngav sjukdomen
“Addison” för läkaren som inte ens då kunde svara på om det var det jag hade. Efter ytterligare tre timmar på akuten fick jag träffa en endokrinolog som sa att jag var ett solklart fall av addison. Prover togs som bekräftade diagnosen.
Men min tydliga pigmentering och symtombild var egentligen tydligt nog.”

Sjuk i ca: 2 år.

“Jag var så brun.”

“Jag fick flera två urinvägs infektioner
i tät följd och sista gången fick jag
njurbäckeninflammation med sjukhusvistelse,
dock blev jag hemskickad efter några dagar.

Väl hemma blev jag bara sämre och sämre,
efter 4 dagar åkte jag in akut igen och hade
turen att träffa en ung läkare som gissade
Addison direkt, på det att jag var så brun.”

“Läkaren misstänkte cancer”

“Jag fick en remiss till Akademiska sjukhusets
akutmottagning den 30/5 i år.

Jag hade varit riktigt dålig ett längre tag,
förlorat massor med vikt, blivit pigmenterad
och var helt slut.
Hade en rad avvikande värden.
Min husläkare misstänkte cancer.”

Sjuk i ca 3-4 år.

“Höll på att svimma när
jag skulle upp ur sängen.”

“Gick till doktorn när jag höll på
att svimma så fort jag skulle gå
upp ur sängen.

Efter två omgångar prover fick jag
diagnosen. Det tog mindre än en vecka.
Jag hann aldrig bli jättesjuk. “

Sjuk i ca 5 -10 år.

“Jag hamnade i coma.”

“När jag hamnade i koma på intensiven,
hade en sköterska tyckt att jag var så brun,
varpå de hade satt in kortison
och jag kom tillbaka till livet. “

Sjuk i ca 3 år.

“Efter många års kriser”

Upptäcktes på infektionskliniken
i Linköping efter många års kriser med
svår huvudvärk och kräkningar.

Sjuk i ca 8 år.

Läs mer